Oj då!

Jag vet att jag försvunnit från jordens yta sen förlossningen men visste inte att så många blev oroliga över att jag inte bloggat. Ber så hemskt mycket om ursäkt!

Jag har spenderat de senaste tolv dagarna i ett euforiskt rus...Denna lilla perfekta människa som fyllt all min tid. Sen att hon inte sovit om nätterna har ju inte hjälpt mig att vakna upp från dvalan direkt heller:)

Som kvinna känner jag mig förstärkt. Fan vad vi klarar av saker. Vi kan förlösa ett liv ena dagen på det ena eller det andra sättet och sen vara redo att klara sömnlösa nätter, värkande ärr och bröst, rasande hormoner, ta hand om hushåll och resten av familjen och fortfarande ha ett leende på läpparna. Jag planerar redan när jag ska börja jobba eller politiskt engagera mig igen.

Vi vaknar av minsta ljud på natten medans min kära fästman inte rörde en min i sömnen när jag höll ett skrikande barn över hans huvud:)

Vi kvinnor klarar allt! Det är fruktansvärt sexigt vad vi klarar av faktiskt! Jag är stolt över att vara kvinna och inneha så många resurser och sådan lejoninnastyrka!

Det blev som sagt en liten Pixie...Vi har inte hittat passande mellannamn till henne än men hon ska bli kampsportsvegan med mohikanfrilla och en tiger till gosedjur med den attityd som hon redan uppvisat:)

Kejsarsnittet gick mycket bra, jag var vaken rakt igenom och uppe och gick ett par timmar senare trots fruktansvärd smärta, äsch man fick ju två panodil som hjälp:p

De andra barnen är lyriska över den lilla nykomlingen.

Hela familjen tar nu igen sig ett tag till och bara umgås och myser...Sen ska vi alla ut och förändra världen igen:)