Sitter och grubblar.

Regissören för dokumentären har gett mig i uppdrag att börja skriva mer på manuset till det som ska läggas som bakgrundsljudslingor. Vi ska göra en provljudsinspelning om två veckor sen blir riktiga inspelningen senare i Malmö.

Manuset kräver att jag går tillbaka i tiden och gräver i mitt förflutna. Tar upp vissa trauman och händelser och fördjupar mig och beskriver dem så noga som möjligt. Skrev non stop i går eftermiddag, sket i att korrläsa det och bara mailade över det till honom. Det gjorde för ont för att läsa igenom det. I går kväll smög  jag in och filade till lite stavfel etc.Kände mig helt skakig efteråt.

Det är otroligt hur mycket man kan trycka bort för att fortsätta leva framåt.

Ibland känns det som man lever ett helt annat liv nu än man gjorde då. Som man dog och föddes på nytt.

Visste inte att det skulle bli en sådan smärtsam födelse dock.

Allt hade med överlevnad att göra. Vad starka vi människor är egentligen. Vi kan tycka att vi är svaga men vi bär på en inre styrka som kommer fram i hårda stunder. Detta betyder inte att det är behagligt dock.

Jag är glad för alla erfarenheter men sörjer alla förluster...

Det är dock nödvändigt ,ja väldigt viktigt att det här "manuset" kommer fram i filmen. Publiken behöver den, jag behöver den och alla övriga oxå.

Efter att ha författat den känns allt så skört igen och smärtsamt klart.

Min elefanthud har för en kort stund förvandlats till något så tunt och skirt som vingarna på en fluga.

Det är mitt ode...Det är mitt testamente till mina barn.

Det blev ett lyckat barnkalas på bowlinghallen idag. Båda tjejerna var rockabilly dressade med bandanas o beehives:) riktigt söta! Födelsedagsbarnet, mja hon fyller inte förrän 3e juli men då är inga hallar öppna, hade riktigt skoj. Det var sju glada tjejer och en ännu gladare kille i truppen. Efteråt blev det hamburgare, pommes, grönsaker och läsk och all glass de orkade äta och en massa sång och presenter. Från bowlinghallen fick födelsedagsbarnet en bowlingkägla i present. Kan verkligen rekommendera upplägget och personalen på Bowlinghallen vid Boråshallen! Barnen orkade en hel timmes bowling och fick bättre resultat än min onyktra omvårdnadsklass fick när vi var där:p

I morgon blir det solglasögonshopping med minstingen och bad. Sjuåringen är på dagskollo.

Någon som ska förbi Almenäs i morgon och vill fika? Ring mig!

Rubriken åsido...

Har en väninna som snart ska till att kalva...på normal väg. Själv använder jag blixtlåsmetoden och låter dem karva sig in den vägen. Jag har dock fött normalt en gång. Det blev såpass omöjligt och långdraget att jag bestämde mig för att köra ett alternativt sätt de följande gångerna.

Genom åren har man dock fått höra en del om män och kvinnors skräck inför den "normala" förlossningen och nu återigen kom det upp på tapeten genom min sprickfärdiga väninna:)

Fråga en kvinna vad hon är rädd för inför förlossningen så får du oftast svar som "rädd för smärtan", "rädd för att spricka", "rädd för att tappa kontrollen" och liknande. Fråga en man så får du lite mer ytliga svar oftast: "Rädd för att aldrig mer få upp den om jag kollar ner mellan tjejens ben", "Rädd för att svimma av", "Rädd för att hon skiter på sig"...

Japp ni hörde korrekt...en av de topp tre orosmomenten i grabblägret är "rädd för att hon skiter på sig". Mitt ex hade en kompis som drog detta lite väl långt. Han tog upp sin rädsla under hela sin sambos graviditet. På kräftskivor, födelsedagar, fikastunder, herrmiddagar etc, etc. Killen var verkligen livrädd för att se sin sambo skita på sig under förlossningen!

Sambon skrattade lite skevt åt det hela och klappade honom på huvudet. Vilka myror i skallen lyckades han nog inte plantera hos henne dock?

Strax efter hennes förlossning hängde ju hela kompisgänget otåligt med den "gyllene" frågan i luften: "Hur gick det med bajset?", "blir det separation nu?".

Jo.då lite bajs hade det tydligen kommit enligt grabben men han sken som en sol och hade bara fullt upp om att prata om sin nyfödda fantastiska dotter så det hade inte riktigt bekommit honom.

Orosmomentet kvarstannar dock hos dagens blivande förstagångsfäder. Frågan är dock, varför? Varför är detta det första en kille tänker och oroar sig för när det gäller förlossningen? Det är liksom omöjligt för oss tjejer att hålla tillbaka på någon som helst kroppsvätska när man har ett bowlingklot som manglar sig ut genom en öppning som en citron. Det går knappast att knipa i den situationen. Tro mig det är inte så kul att ligga där och tappa kontrollen heller.

Min egen personliga historia, och detta är INTE varför jag valde kejsarsnitt efter första födseln trots att jag inte kan förneka att det var till en fördel.

Jag var otroligt förstoppad de tre sista månaderna med min första dotter. jag åkte in och fick megalavemangen á la en halv liters klyxor och drack laxermedel. Allt min mage lyckades åstadkomma var ett litet kurr och bubbel efter det. Det var tvärstopp! Men inte på förlossningsdagen. Min man skrockade gott (den killen hade humor) och var tvungen att göra mig medveten under den värsta värken att "Nu du älskling är du inte förstoppad längre, din lunch från tre månader tillbaka tittade just fram." Hjälpte ju inte direkt att min läkare mellan mina ben var blott 30, såg ganska så bra ut och rätt så nyutexaminerad. Vid det laget hade jag föredragit en närsynt gammal gråhårig gubbe som förlöst cirkus 1000 kvinnor innan och knappt brydde sig.

Jag var ung och ville bara ha en papperspåse över skallen.

Hur som...

Mitt råd till dessa stackars oroliga grabbar är håll er uppe vid er tjejs huvudsida under det sista skedet på förlossningen och ge fan i att kolla ner då. Se din tjej i ögonen istället och hjälp henne igenom smärtan. Du kommer aldrig mer att se på henne på samma sätt, true! Det föds en helt ny vördnad och respekt för henne efter detta. Vad hon kan åstadkomma och hur otroligt stark hon är. Oroa er istället för vilken syn hon får av er när ni bubblar om massa ytliga orosmoment. Nu har ni chansen att visa framfötterna grabbar!

Detta är eldprovet!

Lite skit har inte dödat någon!

Nja eller mja rättare sagt. Efter sett brorsan rida vågorna idag blev jag rätt så sugen på att slänga mig i plurret men det är nog lite kämpigt att paddla fram på den här magen. Det var några år sedan jag surfade sist men nu har jag gett mig den på att nästa sommar ska jag börja om igen. Måste skaffa ny våtdräkt tills dess dock.

Har spenderat helgen ute hos päronen med sambon på kusten. Vi lär nog dra dit oftare i sommar för att rymma från staden och få lite havsluft innan bebben kommer. Det blev grill igår kväll och födelsedags fest hos stora syrran sen idag havstur med brorsan och hans fästmö som oxå är på smällen:) Älsklingen och jag njöt i fulla drag av havet och salta vindar och varandra.

Sitter och väntar in att kidsen ska komma från sin pappa inom kort. Första sommarlovsveckan och aktiviteterna måste hållas igång. Jag har två små energiska tjejer som inte nöjer sig med innedagar. I morgon ska sjuåring på sommardagsäventyrskollo eller vad de kallar det:) På tisdag firar hon födelsedagskalas på bowlingen med tjejerna i klassen och hennes ex-pojkvän:) Sen drar vi nog med barnen ut till kusten senare i veckan.

Jag har en fotning att boka in i veckan uppe i Mariestad på en höggravid, högtatuerad underbar tjej och ska träffa en mycket gammal vän i Göteborg som är nere i veckan på besök. Sen blir det svärföräldrarna på söndag:) Vi kan nog fylla ut den här veckan med ser det ut som.

Ska bara samla tankarna efter helgen och filosofera lite över något som berör mig så återkommer jag med ris och ros eller rent av trakasserier:p

Det är en sådan där dag då man slungar sig bakåt mot ett mjukt underlag och nästan är för rädd för att blunda ifall man glömmer att andas. SÅ trött är man bara.Vaknade med halsont och lätt feber och frossa imorse. Toppen på kakan efter att blivit hemskickad med penicillin från läkaren igår för min 111e Urinvägsinfektion den här graviditeten. Tre skolavslutningar från och med kl 8 i morse varav två hade samma präst med samma predikan. Sen tillbaka till Vårdcentralen efter att ha dumpat småttingarna hos sin pappa. Var tvungen att lämna blodprov och se att infektionen inte nått njurarna.

Sen med sambon som ÄNTLIGEN fått tid hos en ortoped (som sjukskrev honom i 3 veckor) får väl se om försäkringskassan from hell godkänner det, jag menar killen kan ju fortfarande tala och tänka och det räcker tydligen ...Framåt kl fyra i eftermiddag lunsade två trötta människor hemåt (en på kryckor). Shit! tvättid idag...Låt oss mysa lite först:)

Sen totalkollapsade jag i badet och vaknade av att vattnet var kallt. Frossa, febrig och eländig...

Nej, min fantasi idag är sisådär. Jag kan blott klaga:) Barnfria i kväll tänker vi inte göra mycket mer än att falla in i varandras armar på soffan och bara vara.

Studenterna har tagit över staden och vi lämnar frivilligt över den till dem. Varsågoda! Lev när ni kan och välkomna till vuxenvärlden!

Knock yourselves out!

Satt och grubblade över hur vårat samhälle har ändrats det senaste decenniet...

Folk brydde sig lite mer förr, sjukvården var lite bättre, det var liiite lättare att få hjälp.

Jag skyller inte på oss invånare helt och hållet. Jag tror personligen på att regering och samhälle arbetar ihop för att hålla oss förslavade. Förslavade under huslån, billån,arbetslöshet, sjukdom och liknande. Detta ger oss skygglappar och vi blir inträngda i våran egen lilla värld av en ständig kamp att överleva varje månad fram tills nästa löning. Samhället vill att vi ska överkonsumera. Allt detta är en del av förslavningsprocessen så att vi ska hållas ouppmärksamma från de RIKTIGA frågorna. Medans vi har fullt upp att hålla våra egna näsor över ytan jobbar etablissemanget i kulisserna och tar beslut och smiter undan med förändringar som vi inte märker. Och de är fullt medvetna vad de gör.

Efter en tid kollar vi upp över ytan och märker att något inte riktigt stämmer längre men vi kan inte sätta fingret på vad.

Som tex sjukvården. Jag är astmatiker och fram till jag tror det var -95 hade jag helt gratis mediciner. Sen ändrades det och jag fick betala för mina mediciner. Det var en stor grej när sådant hände. På den tiden rent utav unikt.

Hur många stora förändringar eller snarare försämringar har inte skett inom svensk sjukvård sedan dess som vi inte ens lagt märke till...inte förrän vi själva står där som patienter?

Hur har sjukvårdssystemet ändrats skulle jag vilja ställa som fråga?...Något stinker riktigt illa. Man har ju hört talas om belöningssystemet där läkare får direkta bonusar när de får patienter att sluta röka och liknande saker. Jag har nu börjat misstänka att vi följer det amerikanska systemet där läkare även får bonus om de frisksriver sjuka patienter, vägrar remittera vidare dem etc. Är det någon som har undersökt det här? Borde inte det systemet vara fritt för allmänheten att kolla upp eller är det hemlighetsstämplat? Kan förstå varför i så fall. Jag har själv jobbat inom psykvården och där sett på deras akut mottagningar hur de skickat hem eller rent utav stoppat sjuka människor i telefonen redan för att de inte har råd eller tid att ta emot dem.

Jag kom in med blödande mage i höstas och det togs en del prover och en remiss skulle skrivas sa läkaren...gå hem och vänta...den har fortfarande inte kommit. Min sambo skadade foten för två veckor sedan och kan verkligen inte gå på den. Han får inte använda kryckor i det jobbet han har och var tvungen att sjukskriva sig. Röntgen visade inga skelettskador. Han fick endast möta en sjuksköterska på akuten. Röntgenkillen sa att det fortfarande kan vara skador på leder och mjukdelar som behöver utredas på ortopeden...Då behöver han en remiss. Två vårdcentralmöten senare med allmänläkare som knappt tittat på foten vägras han en remiss. På andra sidan står hans chef och kräver att få reda på hur länge han ska vara sjukskriven annars ändrar de hans sommarvikariat till en timanställning.

Nu idag har han fått ännu en tid till vårdcentralen där han ska försöka klämma fram en remiss till ortopeden efter två veckors smärta som inte avtar ett dugg. Han förväntas tillbaka till jobbet utan kryckor på måndag och det krävs ett mirakel för det, eller så ska han utrett foten och kunna säga hur länge han ska vara borta. Stackaren är under press minst sagt. Varför är det så svårt att remittera honom till Ortopeden? Hur var det förr? Jag kom ihåg att på 90-talet tex var det aldrig några som helst problem att bli remitterad någonstans inte i jämförelse med nu åtminstone. Man fick ju vänta lite ibland och så men nu vägrar läkare rakt ut att skriva remisser till behövande patienter.

Hur går allt detta ihop med att Försäkringskassans krav på sjuka blivit allt större? Om man inte ens har möjligheten att få sin skada utredd hur ska man då kunna ansöka om stöd från Försäkringskassan? Jobbar dessa två instanser ihop?

Är de i maskopi?

Sverige har definitivt inte blivit friskare som Alliansen vill påstå. Våra rättigheter har däremot begränsats.Man får slåss som en liten blå för att kräva sin rätt till vård. Det är en helt fel opinion byggd på falska kriterier!

Jag vill personligen se alliansen gå i stäv i höst. Önskar dem ett tvärdyk. Ajöss med er!

Finns det ingen därute som utreder sådana här ämnen? Någon borde med lupp gå in och gräva i hur läkarna arbetar nu för tiden och vilka som står i kulisserna och använder dem som marionettdockor. Allt för pengarna...

Allt vinsten...

Inget för humaniteten...

En förvarning om vad som komma skall...Definitivt om vi privatiserar sjukvården!

...when first we practice to deceive.

Jag känner mig lite som en ihålig soptunna när det kommer till lögner folk försöker tuta in i mig. Oftast ser jag mig som en rationell människa som kan känna skillnad när folk bullshittar mig eller är ärliga. Men man är ju bara människa och bryr man sig om folk vill man ju inte se någon dålig sida riktigt heller.

Trodde jag lämnat min tonåriga naivitet bakom mig men nu står man här igen med frågetecken större än månen ploppande över huvudet på en.

Är det bara jag som är blåst eller står det "lura mig" skrivet i pannan på mig?

Jag bara undrar är det så folk ser på mig?

Dokumentären har fått Svenska Filminstitutets (SF) fulla stöd! Det ska vi fira! Slutscenerna är på G och sen ska mästerverket klippas ihop i höst...

Stefan Berg, regissören är en riktig pärla! Kolla in hans tidigare verk: http://www.bergimages.se/dokumentar.html

This one´s for you bejb!