I min skalle alltså:)

Graviditetshormonerna har fått sig ett snäpp uppåt på sistone har jag märkt. Nej, jag är inte ilskt lagd eller så snarare; åååå nej babyreklam, krig med  barn på tv etc... och här kommer Niagara fallen. *Bööööl*

Jag har jobbat på psyk och känner igen det därifrån...Att graviditetssymptom kunde vara så skrämmande nära tvångstankar och neuroser...Man tänker; tänk om, tänk om det och det... eller det händer ... eller DET händer och sen är ekorrhjulet i snurrning sen krävs inte mö för att man ska kravla upp till en liten gråtande hög.

Detta varvas med stunder av rent utsagt sexmaniska tankar...kroppen brinner ordagrant! Man kan ana skräck i sambons blick blandad med förtjusning...men mest skräck...Ibland misstas detta sug för hunger och man drömmer om att käka den där jättehögen av pasta och choklad medans man hånglar ner eller snarare upp stackaren i brygga.

Hela kroppen spelar en ett spratt...någon där uppe har definitivt humor!

Jag är fånge i min egen kropp och virriga hjärna för tillfället men det är okej...hade jag inte haft bulan att visa upp hade jag blivit tvångsintagen..mjaaa såååå illa kanske det inte är men man är definitivt MYCKET känsligare än vanligt. Vill inte verka för angeläget negativ om min hälsa här ifall det kan komma att användas emot mig i framtida konflikter.   

 Jag älskar dock att vara kvinna. Vilket privilegie det är att få känna liv växa inne i sig. Grabbarna måste ju åtminstone vara liiiiiite avundsjuka på oss kvinns ibland?

Kanske inte på hormonattackerna dock...Där flyr dem hellre än illa fäktar så att säga...

Enda trösten är en varm kram från sambon och en STOR chokladkaka. Endorfiner i mängder för att råda bot på hormonförgiftningen. En sak är däremot klar; Kreativiteten flödar! Så där styrktes den tesen om att det krävs känslighet för att vara kreativt lagd. Photoshoppat bilder hela dagen och är ruggigt nöjd över resultatet.

Gäller att passa på då när man är under den här hormonöverdosförtrollningen. Måste bli klar med boken innan bebben kommer.

Är nervös för morgondagen. Ska se den lille i 3D och få reda på könet dessutom. Sambon kunde nu tyvärr inte följa med längre...Något med skolan. Jag letar ultraljudspartner för morgondagen...någon som vill dra till Göteborg med mig på förmiddagen så slipper jag somna vid ratten av tristess?

Jag blir tydligen lätt uttråkad nu för tiden oxå...

Någon däruppe har humor...Räcker det inte med att man inte ens kan se vart man rakar längre på grund av jättemagen när man ska te och raka "bikiniområdet"? En "vacker" dag rakar man av något väsentligt...

Sitter uppkurad med stora magen och suger på kryptoniter tills gommen fjällar.

Lurar på scenarier till framtida fotningar, livet i allmänt, kärleken och vad lilla bebben tänker...Är det en liten Rocky med blivande tuppkam och greaser kläder och en kaxig uppsyn eller kanske en liten Lycka/Pixie med polkadots och Frankensteinhårspännen och en attityd som kan fälla trän?

Betyder sug på vegopyttipanna med rödbetor och mintchoklad på en viss telepati från livmodern eller är det bara en helt störd sugkombo?

Sista frågan för natten...hur ska jag lyckas förföra sambon ikväll när jag stinker allt möjligt i käften och har en enda stor mage i vägen?

Kan han se förbi mina hormoner och klumpiga kropp?

Håll tummarna gänget!

I am going in:)