Det blev ett lyckat barnkalas på bowlinghallen idag. Båda tjejerna var rockabilly dressade med bandanas o beehives:) riktigt söta! Födelsedagsbarnet, mja hon fyller inte förrän 3e juli men då är inga hallar öppna, hade riktigt skoj. Det var sju glada tjejer och en ännu gladare kille i truppen. Efteråt blev det hamburgare, pommes, grönsaker och läsk och all glass de orkade äta och en massa sång och presenter. Från bowlinghallen fick födelsedagsbarnet en bowlingkägla i present. Kan verkligen rekommendera upplägget och personalen på Bowlinghallen vid Boråshallen! Barnen orkade en hel timmes bowling och fick bättre resultat än min onyktra omvårdnadsklass fick när vi var där:p

I morgon blir det solglasögonshopping med minstingen och bad. Sjuåringen är på dagskollo.

Någon som ska förbi Almenäs i morgon och vill fika? Ring mig!

Rubriken åsido...

Har en väninna som snart ska till att kalva...på normal väg. Själv använder jag blixtlåsmetoden och låter dem karva sig in den vägen. Jag har dock fött normalt en gång. Det blev såpass omöjligt och långdraget att jag bestämde mig för att köra ett alternativt sätt de följande gångerna.

Genom åren har man dock fått höra en del om män och kvinnors skräck inför den "normala" förlossningen och nu återigen kom det upp på tapeten genom min sprickfärdiga väninna:)

Fråga en kvinna vad hon är rädd för inför förlossningen så får du oftast svar som "rädd för smärtan", "rädd för att spricka", "rädd för att tappa kontrollen" och liknande. Fråga en man så får du lite mer ytliga svar oftast: "Rädd för att aldrig mer få upp den om jag kollar ner mellan tjejens ben", "Rädd för att svimma av", "Rädd för att hon skiter på sig"...

Japp ni hörde korrekt...en av de topp tre orosmomenten i grabblägret är "rädd för att hon skiter på sig". Mitt ex hade en kompis som drog detta lite väl långt. Han tog upp sin rädsla under hela sin sambos graviditet. På kräftskivor, födelsedagar, fikastunder, herrmiddagar etc, etc. Killen var verkligen livrädd för att se sin sambo skita på sig under förlossningen!

Sambon skrattade lite skevt åt det hela och klappade honom på huvudet. Vilka myror i skallen lyckades han nog inte plantera hos henne dock?

Strax efter hennes förlossning hängde ju hela kompisgänget otåligt med den "gyllene" frågan i luften: "Hur gick det med bajset?", "blir det separation nu?".

Jo.då lite bajs hade det tydligen kommit enligt grabben men han sken som en sol och hade bara fullt upp om att prata om sin nyfödda fantastiska dotter så det hade inte riktigt bekommit honom.

Orosmomentet kvarstannar dock hos dagens blivande förstagångsfäder. Frågan är dock, varför? Varför är detta det första en kille tänker och oroar sig för när det gäller förlossningen? Det är liksom omöjligt för oss tjejer att hålla tillbaka på någon som helst kroppsvätska när man har ett bowlingklot som manglar sig ut genom en öppning som en citron. Det går knappast att knipa i den situationen. Tro mig det är inte så kul att ligga där och tappa kontrollen heller.

Min egen personliga historia, och detta är INTE varför jag valde kejsarsnitt efter första födseln trots att jag inte kan förneka att det var till en fördel.

Jag var otroligt förstoppad de tre sista månaderna med min första dotter. jag åkte in och fick megalavemangen á la en halv liters klyxor och drack laxermedel. Allt min mage lyckades åstadkomma var ett litet kurr och bubbel efter det. Det var tvärstopp! Men inte på förlossningsdagen. Min man skrockade gott (den killen hade humor) och var tvungen att göra mig medveten under den värsta värken att "Nu du älskling är du inte förstoppad längre, din lunch från tre månader tillbaka tittade just fram." Hjälpte ju inte direkt att min läkare mellan mina ben var blott 30, såg ganska så bra ut och rätt så nyutexaminerad. Vid det laget hade jag föredragit en närsynt gammal gråhårig gubbe som förlöst cirkus 1000 kvinnor innan och knappt brydde sig.

Jag var ung och ville bara ha en papperspåse över skallen.

Hur som...

Mitt råd till dessa stackars oroliga grabbar är håll er uppe vid er tjejs huvudsida under det sista skedet på förlossningen och ge fan i att kolla ner då. Se din tjej i ögonen istället och hjälp henne igenom smärtan. Du kommer aldrig mer att se på henne på samma sätt, true! Det föds en helt ny vördnad och respekt för henne efter detta. Vad hon kan åstadkomma och hur otroligt stark hon är. Oroa er istället för vilken syn hon får av er när ni bubblar om massa ytliga orosmoment. Nu har ni chansen att visa framfötterna grabbar!

Detta är eldprovet!

Lite skit har inte dödat någon!