Mitt namn är Calista och min sambo är 11 år yngre än mig...

Hade jag varit man hade detta påstående gett mig en omedelbar status och en hel del ryggknuffar.

Detta faktum har däremot gett mig en hel del gliringar och brukar bemötas med ett "Nej men oooooj...ehrm" oftast följt av ett hjärtligt gapskratt.

Min sambo däremot verkar få statusen och ryggknuffarna. Vad är skillnaden egentligen? Varför är det mer godkänt att som man ha en yngre brud än som äldre tjej ha en yngre man?

Min sambo säger själv att han föredrar mognare tjejer med skinn på näsan, livserfarenhet etc...ingen press där inte haha.

Vårat förhållande är fantastiskt dock...Jag har aldrig tidigare levt i ett så harmoniskt förhållande utan bråk och drama. Vi passar bara så bra ihop. Detta är vad vi två tänker på när vi är ensamma. Det är andra människor som gillar att påminna oss om den andra lilla detaljen...åldern. Och oftast hör detta ihop med en hel del skämt.

Männen når ju sin sexuella peak vid 18 års ålder varav vi kvinnor inte når våran förrän sent i 30-års åldern. Vore det då inte mer passande för äldre tjejer att umgås med yngre killar. Skulle inte detta kunna spara in en hel kategori män inom Viagraklubben?

Kan det ha att göra med samma fördom som att män blir bara snyggare med åldern och vi kvinnor blir bara...äldre...och behöver göra nåt åt det. Jo tanken har slått mig att jag känner mer press att hålla mig fräschare längre nu när jag har en kille som ser så pass mycket yngre ut. Han skrattar mest åt mig när jag påpekar ansiktslyftning vid 35 och botox vid 40. Klart att jag känner mer press för tusan piper jag tillbaks.

Länkade detta inlägg till en bild på Ashton Kutcher o Demi Moore där åldersskillnaden är mer närmare talet 20...Kolla in henne bara!   ...man kan bara undra om den helrenovering av plastikkirurgi som hon genomgick nyligen hade någonting med att göra med det faktum att Ashton fortfarande ser ut som en barnrumpa. Finns det en fond för oss kvinnor med detta specifika behovet eller ett stipendie man kan söka?  

Personligen tycker jag att finns känslorna där och allt fungerar så skit i en sådan bagatell som åldersskillnad. Men hur blir man lämnad ifred av resten av vårat ytliga och patriarkaliska samhälle?

Nu måste ju tilläggas att jag även väntar smått med min "lille" sambo. Vad gör detta mig till? Är det rent av etiskt lagligt   . Det är ännu svårare att hålla sig fräsch med hormonvågor och en kropp som sväller bara jag ser på ett äpple. Det gäller att vackert kapitulera till graviditeten och tänka...jag tar det sen annars blir man ju till ett nervvrak.

Är jag nu en livserfaren, mogen, tjej med skinn på näsan som landat en betydligt yngre inte riktigt lika världsvan vacker ung man?

Jag vill till hela frågan kommentera Baloo från "Djungelboken";

- Jag ska lära honom allt jag  kan...