Vi älskar att gotta oss i andras misär...varför skulle annars veckotidningar som Veckans Nu och kvällstidningarna gå med sådan vinst som de faktiskt gör?

Vi älskar att läsa om människors självmord, skilsmässor, misslyckade bantningar och förnedringar.

För att ta ett exempel. Sveriges mest hatade stad eller rättare sagt by för tillfället är väl ändå Bjästa. Hur många har inte hört talas om Linnea som blev våldtagen på skoltoaletten och sen utfryst och mobbad av hela Bjästa samhälle, vuxna som barn? Nu skriver Aftonbladet sida upp och sida ner om händelsen ur alla vinklingar. Det sägs pågå en "hatvåg" mot Bjästa från hela svenska folket.

Och vi fortsätter att köpa tidningen för att gotta oss riktigt ordentligt i den otroliga nyhet som bygger på andra människors misär och lidanden. Varför? Vad är det som är så lockande med sådana nyheter? Varför är folk så intresserade så till den milda grad av att se andras olycka? Psykologiskt kan inte någon förklara detta?

För hundratals år sedan älskade människor att bevittna avrättningar. Detta var mer publikdragande än dagens "Lets dance".

Jag säger inte alls att jag inte köper tidningar själv när jag ser någon smaskig nyhet. Men jag förstår inte själv varför.

Vill vi ha bekräftelse på att världen verkligen suger? Är vi empatiska och känner hur hjärtat krampar lite sött av sympati för offren? Eller är det bara ren ram underhållning som helst ska avnjutas vid köksbordet med en kopp kaffe och en söt kaka?

Om detta är fallet så blir jag snarare mörkrädd.

Frågan som följer efter detta är; Vad gör vi sen åt nyheterna? Om vi nu läser om orättvisor och katastrofer känner vi då inte ett behov av att göra något åt allt? Det verkar som om någon slags självförsvarsmekanism kopplas in och två minuter senare tänker vi inte ens på ämnet längre. Borde vi inte tänka ut lösningar istället. Vad kan jag som liten ensam människa göra för att hjälpa till?

Jo, jag har läst om våldtäkterna i Bjästa...killen våldtog tydligen en till tjej. Det som gör mig upprörd är elevernas beteende och lärarnas blindhet eller rättare sagt korkade lathet. Ja, jag kan hålla med många insändare att det är lätt att dra hela Bjästa samhälle över en kam och idiotförklara det.Första gången jag hörde om händelsen trodde jag att det var en överdriven skröna. Det lät så ofattbart. Jag antar att vi inte kommit särskilt långt i våran medmänsklighet eller i vårat sunda förnuft heller för den delen. Min andra tanke var om det kanske låg ett kärnkraftsverk i närheten av Bjärsta eller om någon fipplat med grundvattnet för så hjärndött verkade samhällets agerande i detta ämnet.

Samma fascination med nyhetshändelser som jag kommer att tänka på är när Hagamannen gick lös. Folk följde hans brottsvåg som en såpopera. Ingen verkade tänka på att det skulle bli ett nästa offer och att detta oxå var en tänkande, kännande människa med närstående och familj. Han skadade ju sina offer mer och mer för varje gång och experter gjorde utlåtanden om att om han fick hållas för länge så skulle han förr eller senare döda någon. Tidningarna skrev multipla sidor per bilaga för att riktigt låta det svenska folket snaska i sig minsta lilla detalj om detta "monster" som växte till masskändis.

Det blev nästan en antiklimax när detta monster sedan fångades in och visade sig vara en skygg, blek, alldaglig och helt "vanlig" man. Hans sinne kanske var ett varfyllt helvete men utåt sett såg han ut som vem som helst. Detta var nog det mest skrämmande tyckte jag. Om man inte kan se skillnad på "monster" och vanliga harmlösa människor så hur ska man då kunna skydda sig själv och sina barn? Vi varnar ju alltid våra barn för "fula gubbar". Jag har försökt förklara för barnen att varningen gäller alla gubbar och tanter...även söta sådana.Hellre gör jag ungarna helparanoida än att de faller offer för nästa kåta pedofil som antagligen bor gatan ner...vad vet jag han är ju mer skyddad av lagen än mina barn är. Han vet var dem bor men vi vet inte något om honom.

Vi dömer väldigt mycket folk efter sitt utseende.

Våldtäktsmannen/pojken i Bjästa var tydligen snygg nog att inte behöva våldta någon. Detta fick folk att ta hans sida och hacka på offret istället. Om han varit en vanlig,ful,finnig och opopulär tonåring hade han då istället blivit lynchad?

Att skylla på att han var för snygg för att våldta bevisar ju om igen att man vrängt på orsaken till våldtäkt. Att det skulle gälla lust istället för makt och sadism. Ja folk är korkade men jag tror inte att  Bjästa är ett speciellt självständigt fenomen i den här frågan.

Vi älskar att skylla på och peka ut fel som är utanfår våran egna personliga radar. Detta tar bort tyngdpunkten på våra egna fel och brister. Detta ger vårat redan så tyngda samvete lite semester och vi kan istället få njuta av lite endorfiner på andras bekostnad. Är detta ett normalt mänskligt beteende eller en vanlig mänsklig störning?

Ännu en grej som jag skulle vilja kort nämna som oxå är en tillfällig lättnad på vårat samvete är ju earth hour som inträffar ikväll. Gör inte detta upphaussade event mer skada än nytta? Hur många känner inte en samvetsvinst på att släcka ner sina energisnåla lampor i en knapp timme? Kan inte denna samvetsvinst leda till att vi glömmer alla andra saker vi bör göra för miljön? Kan det inte finnas en liten möjlighet att vi då tänker (men jag släckte ju lamporna på Earth hour) nu har jag gjort mitt för ett tag?

Om vi kan rationalisera ut alla hemskheter som tidningarna säljer till oss som näst intill hjärn-porr kan det då inte finnas en möjlighet att vi kan rationalisera bort hela våran existens och överlevnad på den här planeten?

Personligen skippar jag hellre Earth hour och låter mitt då dåliga samvete styra mina fortsatta dagliga handlingar för en bättre miljö på denna underbart vackra jord...