När jag var tonåring tyckte jag att det var svårt att vara tjej.

Det krävdes extra energi, mod och jävlaranamma att synas och tas på allvar. Pressen var hög på att vara duktig, se bra ut, synas men helst inte höras för mycket. På den tiden fanns inte sexuella trakasserier och jämlikhet i skolan...det var i varje fall inget man pratade högt om. Jag blev trakasserad många många gånger i högstadiet. Av tjejerna var det mest utfrysning och glåpord men av killarna var det rena könsord och förtryck.

Detta beteende verkar ha eskalerat i våra skolor sen dess. Lägg därtill ökad media och alla andra intryck som inte fanns då. En tonårstjej idag utsätts för förtryck på en helt annan nivå. Samhället har nu fått visuella och verbala förespråkare för sitt förtryck mot unga tjejer. Dagens tjejer bombarderas av pekpinnar hur de ska uppföra sig och hur de ska se ut.

En perfekt ung kvinna idag ska se perfekt ut, ha otrolig självkontroll, ha bra betyg och starka framtidsplaner. Hon ska vara en sexuell gudinna som ska kunna ta för sig med lust och starkt självförtroende och fortfarande kunna blidka och behaga sin partner på alla plan. Hon ska inte vara främmande till att bilda familj men fortsätta i samma takt som innan.

Vart ska detta starka självförtroende komma ifrån med alla media som snarare förminskar tjejen till ett köttstycke?

Jämlikheten då? Vart är den?

Håller man unga kvinnor upptagna med att sträva efter all perfektion så att de inte ska ha tid över till att ställa sig frågan;- Vad är jag värd? -Varför har inte jag samma förutsättningar som männen?

Ännu en härskarteknik?

Jag hade personligen inte velat leva om mina tonår igen för alla pengar i världen. Tonåren var som ett mörkt, fuktigt sagan om ringen landskap med faror runt vartenda krön. När man väl kommit ut på andra sidan skulle man aldrig tänka sig att kunna vända om.

Jag tycker det är förkastligt när politiker ojar sig förvånat över varför unga kvinnor mår så dåligt i dagens läge. De borde istället skärpa sig, sätta sig ner och skriva ner en rejäl beredskapsplan för hur de skulle kunna ändra på det.

Förebyggande åtgärder såsom mer pengar till tjej jourer, Barn och ungdoms psyk, mer uppmärksamhet bland skolpersonal och skyddsnät år tjejer på ett tidigt stadium.

Hur vi ska få dämpat mediatrycket är en klurig fråga. Det viktigaste här ligger nog hos oss föräldrar i att samtala med våra små flickor om hur man kritiskt granskar median bla. Sen måste vi på något sätt ändra på hur vi särskiljer uppfostran mellan pojkar och flickor. Vi följer fortfarande urgamla metoder.

Tjejer är söta och rosa och ska leka med dockor och vi piper till så fort de skrubbar ett knä medans killarna närapå får jonglera med knivar och vi berömmer dem för hur modiga och starka de är.

Det här är svårare än det kan låta. Tro mig. När jag fick reda på att jag vänta flicka förra gången dök det omedvetet upp Hello Kitty loggor för mina ögon och rosa rysch pysch. Och jag sparkar mig själv på smalbenen varenda gång jag ser mina små töser sitta och oooooa och aahaaaa över filmer med Barbie och Disneyprinsessor. Det var ju ändå jag som köpte dem.

Vi föräldrar behöver samhällets stöd i detta!

Vi måste värna om våra framtida kvinnor som sitter hemma inlåsta på toaletten och skär sig i armarna och mår dåligt i sitt självhat eftersom de inte kan uppnå perfektion.

Störst press på sig i allt detta har väl alla ensamstående föräldrar.

Vårat samhälle är för segregerat och ensamt för en förälder.

Det tar en hel by att uppfostra ett barn...