Svenska vintage butiker:

www.mostermarie.se

www.lilyofthevalley.se

www.newvintage.se

www.spaderdamvintage.se

Eco vänliga små väskor gjorda av återvunna material på www.babygirlboutique.com

Om man vill matcha vintage garderoben med några nya dyrgripar kolla in på www.babygirlboutique.com

Ämnet ligger mig kärt om hjärtat speciellt nu för tiden när jag fått utstå insikten om att jag har absolut inte någon som helst jäkla kontroll över min egen kropp. I från att ha gått i nästan fyra månader och spontan kräkts lite vid alla möjliga tillfällen till att inse att ja min röv sväller fortare än min mage men what the heck liksom.

Charmigare än att rapa konstant igenom hela kärleksakten kan man ju inte bli eller hur? Eller fenomenet av att vakna skräckslagen för att man håller på att kvävas av sina egna bröst.

Nej jag har insett faktum. Det finns inte ett endaste dugg jag kan göra åt saken det är bara att gilla läget!

Annars kan jag vara en människa med stort självkontrollsbehov. Man pryglas av sin egen kropp till kapitulation. Klart man får perioder när man känner för att ge upp och gå i ide resten av graviditeten. Det är då rädslan för graviditetsdepression slår till. Där vill man ju inte hamna!

Men enligt Tom Cruise, för att nämna någon, så finns det inget som heter havandeskaps depression eller "baby blues" som nästan låter lite coolt. Den "upplyste" karln tyckte att kvinnan  kunde botat tillståndet med vanliga vitaminer.

Tom  verkar ju startat ut som en reko kille från början men efter hans senaste års mentala eskapader och nya religiösa fundementalistiska livssyn så tror jag inte han är den mest betryggande psykdoktorn att vända sig till.

Om man tar en blick på hans egen frus "muntra" uppsyn så verkar inte hans vitaminkur fungera särskilt bra. Nej bästa botemedlet vore nog en Tom Cruise fri make.

  Varför alltid skylla på kvinnan om hon mår dåligt under graviditeten? Vad gjorde hon för fel? Vad åt hon? Vad tänkte hon? Vill hon ha barn? Blir hon en kass mamma? Många depressiva stadier har inte ett jäkla dugg med personen i fråga att göra. Vissa kan ju faktiskt påverkas av sin omgivning oxå. Under en av mina tidigare graviditeter led jag av en sjujäklas depression. Den startade dock inte förrän mitt ex kom ut med att han varit otrogen med två kvinnor i början av min graviditet.Han väntade tre månader till innan han berättade det. Ni som inte varit gravida eller inte levt ihop med en gravid kvinna förstår inte riktigt hur känslig man blir av alla hormoner.

Jag vet kvinnor som fortfarande bär på skavande minnen om hur tex deras man en gång vägrade att gå upp och steka ägg mitt i natten under graviditeten. En  gravid väninna till mig reagerade så illa på att hennes kille kom hem några timmar för sent efter jobbet en gång så att hon ringde låssmeden och bytte lås på ytterdörren. Stackaren blev rätt så snopen när han försökte ta sig in senare.

Allt förstoras under graviditeten...inte bara röven...jag tycker personligen att jag hållt mig rätt så snäll jämfört med de flesta. Jag har inte haft några raseri utbrott eller paranoida vanföreställningar. Kan däremot börja lipa om jag ser en gullig reklam eller bara av ingen som helst anledning faktiskt   men jag har inte misshandlat någon...än.

Dagens gravida kvinnor har en jäkla press på sig som det är med jobb, barn, hushållsysslor, skönhetsideal, socialt liv, förhållande etc. Vi borde få tillåtas att flippa ur lite grann då och då utan att det ska göras en så stor grej av det hela.

Jag tror faktiskt det ligger en viss rädsla för oss stormagade kvinnor. Lite som tickande bomber fulla av bebisar och hormoner.

Personligen om någon besserwisser karl med storhetsvansinne som Tom Cruise skulle närma sig mig och försöka ge mig råd angående min graviditet så skulle han säkerligen åka på en rejäl propp!